Rebbey's Photography

Passion for photography, music, feelings and films.

ibland önskar jag saker. som att hon hade varit där. att hon hade varit med i firandet av att jag gick ut gymnasiet. den viktigaste dagen i mitt liv hittills. men ibland går inte det. ibland går hjärtat i tusen bitar och det går inte att göra någonting åt det. man får fortsätta le på den där viktiga dagen och låtsas att allt är som vanligt ändå, att hon var där, och att allt var som vanligt. 

hjärtat gör ont. så jävla ont.

Den finaste och mest ärligaste scenen i en kärlekshistoria är när Per står med sina kompisar och hänger, då annika säger “han skiter i mig”. det är så verkligheten är, eller hur?

orkar inte skriva en uppsats om medias syn på vapenaffären med saudiarabien när det känns som att jag ska gå sönder och falla ihop. kan du bara inte fatta? fatta att jag vill, här och nu. bara vara så jävla nära så jag inte kan andas, och inte du heller. jag går sönder för att du inte förstår och för att… för att en massa saker. 

kan inte för en chans i världen koncentrera mig. 

Ramlar, faller, kalla det vad du vill

Vill säga, om du vill ha mig nu kan du få mig så lätt. för så är det ju. men undrar om du tänker på mig någon gång. om det liksom, finns i någon värld att du skulle tänka på mig lika mycket som jag på dig. 

har inte tid att känna egentligen men gör det ändå. säger att jag inte har tid, säger att jag inte ska tänka på det men ändå känner jag. och att försöka förneka det är ju löjligt. för när man står där framför personen och kroppen darrar, magen blev en sjuklig bergochdalbana och man inte riktigt kan kontrollera orden som kommer ur munnen, ja då vet man liksom. har inte tid att känna men gör det ändå. kan inte låta bli.

Would you like to be?

känns som jag lever i en drömvärld, drömmer om så mycket. därför har det varit så overkligt när det hänt på riktigt, när det knackade på dörren strax efter tio och jag stod barfota i dörröppningen. Den där närheten, den kvällen, den natten. fint. vill ligga och titta på ett golfprogram mitt i natten och bara undra hur nära man vågar krypa. om man ska våga, kanske bara strunta i allt annat och bara våga, krypa alldeles intill. 

Försöker säga till mig själv, sluta tänk och överanalysera. det löser sig säkert ändå. den där varma kroppen ligger säkert nära min igen, snart. åtminstone hoppas jag det. kändes så tryggt och pirrigt. Igen, igen vill jag säga.

Jag måste varit någon annan innan jag kände dig

Jag tror mitt hjärta blöder

Jag tror mitt hjärta blöder